Idag har jag börjat skriva ner mina underlag till utvecklingssamtalen jag ska hålla i. Vissa är enkla och vissa är mer komplicerade. Hur säger man svåra saker på ett bra sätt så det leder framåt och blir något bra? Inte bedöma barnen utan visa på deras förmågor och berätta hur vi jobbar med det. Hur får man till ett givande samtal som både föräldrarna och jag kan känna oss nöjda med? Det är inte alltid så lätt att få till en givande dialog. En del föräldrar sitter tysta som musslor och förväntar sig en föreläsning utan att själv vilja bidra. Somliga pratar stugan full så jag knappt hinner få sagt det jag tänkt under den, för ändamålet vikta, halvtimmen. Ibland kommer samtalet att handla mer om föräldern än om deras barn. Det blir en balansgång mellan att vara artig och att försöka föra tillbaka samtalet till det som var avsikten.
Men vad är avsikten? Ja jag vet vad som står i läroplanen, men ändå...vad vill föräldrarna veta? Det varierar en hel del. Vissa vill mest veta att deras barn har det bra både fysiskt som psykiskt. Medan andra vill veta exakt hur deras barn uppnår målen.....som vi förstås inte har i några förskolan!
För det mesta är det roligt att möta föräldrarna på tu man hand och verkligen hinna prata om deras barn och om det arbete vi utför på förskolan. De bästa samtalen för oss närmare varandra och gör föräldrarna trygga och nöjda och mig full av stolthet och arbetslust!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar